Cake of Care ♥

Ännu en vacker dag. Allt är som vanligt i mitt lilla samhälle. Det är skönt, tycker jag. Vanliga dagar alltså. För det betyder att allting rullar på och att alla man tycker om mår bra.

 

Men ganska ofta längtar jag bort till det ställe där allting inte bara är lugnt och skönt. Där kulturen, livsstilen, förutsättningarna och folket är annorlunda. Där man går på lergator istället för asfalterade vägar. Där man trycker in så mycket folk det går i en dala-dala och knappt hinner ut genom dörren innan de gasar vidare. Där barnen springer ifatt en på gatan, bara för att få gå med och hålla i handen en stund för att sedan leka vidare med sina kompisar. Ja, där de mest vardagliga saker inte tas för givet, utan verkligen uppskattas. Som att ha en riktig toalett eller att ibland får varierad kost. Jag längtar till den plats där gemenskap, lek och skratt står högst på värderingslistan. Där tacksamheten är stor i det lilla. 

 

Jag längtar till barnen på Rehobothi. Och jag inväntar den rätta tiden att få åka ner. Så att jag kan bli hel, igen.