Cake of Care ♥

”Den som är rädd för förändring är rädd för själva livet.”

27 oktober 2014

Nio månader har det gått sen jag skrev här sist och det har hänt så mycket sen dess. Livet har förändrats, vilket det gör för oss alla hela tiden mer eller mindre. Att livet förändras går inte att undvika och även att det kan vara lite skrämmande när tryggheten och vanorna rubbas med något nytt och annorlunda, så är förändringar väldigt nyttiga för oss. Det är förändringarna som bidrar till vår personliga utveckling och ger oss kloka insikter om vad som är viktigt. De låter oss komma närmare oss själva och förhoppningsvis varandra.

Jag har precis blivit mamma, vilket förmodligen är den största (och vackraste) förändring (och förmån) man kan vara med om. Och när jag blev gravid ställde jag mig givetvis in på att livet skulle förändras och behöva förändras för att jag skulle kunna ta hand om mitt barn. Så jag ägnade mycket tid under graviditeten åt att fundera över vilket liv jag vill ge mitt barn och mig själv som mamma. Och jag insåg att jag skulle få förändra saker i min vardag för att kunna vara den mamma jag vill vara. Få tänka igenom mina prioriteringar och sortera bort det som är mindre viktigt, för att helt enkelt hinna med att vara en lugn och harmonisk mamma. För det är precis vad jag vill vara, och det är så svårt i det samhälle vi lever i. 

Överallt omkring mig ser och hör jag om människor som går in i depressioner, in i väggen och in i allt möjligt. Och orsaken är för det mesta den samma; stressen. Och här snackar vi inte om den vardagliga stressen att hinna i tid till jobbet, utan om den livsfarliga livsstressen och pressen. Ja, ni vet ju... Vårt samhälle sätter stenhård press på oss idag. Det talar om för oss exakt hur vi ska vara, vad vi ska tycka, vilken bil vi ska ha, hur länge vi ska vara hemma med våra barn, vad vi ska handla för mat o.s.v. Inte alls konstigt att vi blir ihjälstressade... Så det jag främst insåg när jag funderade var att det sista jag vill vara är en stressad och upptagen mamma som förr eller senare går in i den berömda väggen. 

Och jag vet ju så väl vart den där stressen kommer ifrån. Sociala medier, bloggar, artiklar, reportage och reklam informerar oss dagligen om det senaste. Om vad som plötsligt blivit livsfarligt och måste undvikas, om alla sjukdomar världen över, alla tragedier, olyckor, seperationer. Och om hur perfekt grannens liv är. Hur lyckliga alla andra är. Hur fina kläder alla andra har. Ni vet. Ni vet lika väl som jag. Är ni inte också trötta på det? Trötta på att alltid känna att det finns något högre att nå? Mer bekräftelse att få? Att gräset är grönare på andra sidan...

Att få barn är nog den största bekräftelse man som kvinna kan få. För det första att kroppen klarar av att bära och ge näring åt ett nytt liv, och sedan att föda fram det. WOW. Men sen, när den där lilla, ljuvliga skapelsen tittar ut och behöver just mig, mer än någon annan. Min närhet, min värme, min röst, min kropp. Det är en bekräftelse på att jag är viktig, jag behövs, jag är stark, jag är vacker och jag duger precis som jag är. Med den bekräftelsen behöver jag inga likes eller följare i världen. Den räcker gott och väl, livet ut. 

Såhär är det: Livet har sin rytm. Det slår sina fasta, jämna slag och ber oss att gå i samma takt som det. Det är så enkelt egentligen. Vi har bara krånglat till det något så fruktansvärt. 

Men jag vill vara en lugn och harmonisk mamma. En mamma som har tid, som njuter av små detaljer i vardagen, som är nöjd med sig själv och som inte söker bekräftelse från en värld barnet inte ens känner till. Så jag måste ta ännu större avstånd från media, främst sociala medier. Och jag kommer hela tiden få göra små uppoffringar, omprioriteringar, tänka steget längre och det kommer vara så värt det. För jag vet vad jag vill. 

Kram/ Natalie Abrahamsson